24 Hour Bullshit

Jag har haft förmånen att få besöka Hallsberg de senaste dagarna, inte bara en gång, utan både två och tre gånger, gissa om jag är nöjd! Självfallet var jag tvungen att dokumentera lite i denna pittoreska lilla småstad när jag ändå var där…man vet ju aldrig när man kommer dit nästa gång (läs: fredag).

Efter som jag hade lite tid över så tänkte jag att jag går en sväng runt staden, det är ju gjort på sisådär 10 minuter. Jag satte fot mot Tingshuset, för de gamla goda minnenas skull.

Första anhalt: Nalle’s Pizzeria, där tog jag och åt lunch, har mannen på bilden månne en kebabrulle i sin påse? Nej, just det, en påse från Systembolaget…mer om det senare!

För min del blev det en gammal hederlig svensk pizza, bakad av Nalle (?) själv, som bor i Hallsberg men kommer från Irakistan eller något annat land som jag inte har varit i.

Efter en välförtjänt lunch på Nalle’s, så fortsatter jag genom det vackra Hallsberg, jag noterar att de har väldigt stor Arbetsförmedling, innebär det:

• Att de har massor med jobb att förmedla.
• Att de har massor med arbetslösa.

Sanningen är den, jämfört med för ett år sedan så har arbetslösheten i Hallsberg ökat med 97,4% Värt att nämnas är en slogan som Hallsberg marknadsför sig med eller åtminstone har gjort:

Hallsberg – Porten mot Europa

I Hallsberg kan dock både arbetslösa och de som har arbete roa sig när Cirkus Wictoria, som från början kommer från Fjugesta, som förövrigt är (mest) känt för ett mord, kommer till staden med sin klämkäcka slogan som gett namn och inspiration till denna bloggpost.

En resa mellan dröm och verklighet!

Det är ungefär samma sak med Hallsberg…man vet inte riktigt om det är (mar)dröm eller verklighet, men efter intensiva forskningar kan jag konstatera att det är båda delar…eller kort och gott, en verklig mardröm!

På tal om mardrömmar, inte långt ifrån där jag tog ovanstående bild så ligger, det numera, välbekanta Tingshuset, det räcker att titta på bilden här in till så får man ju kalla kårar!

Nog hade vi det ändå bättre när vi höll till på härliga Hotell Stinsen, man gick och la sig en halvtimme innan det var dags att börja, femton minuter innan gick man upp, drog på sig kläder ner och tog ett bloss och slängde i sig en macka och en halv kopp kaffe för att därefter sitta fram till lunch och sova, studera SÄO, jävlas med Judas samt med jämna mellanrum trycka på strömbrytaren till takbelysningen – ljuva tider!

Precis nedanför Tingshuset ligger Hallsbergs mest trafikintensiva korsning, ni kan ju ana vilket kaos det är i Hallsberg, flera gånger per dag. Elaka rykten säger att närliggande körskolor nyttjar denna intensitet i trafiken vid uppkörning för bil.

Jo, det är sant, numera finns det faktiskt även bilar i Hallsberg, även moderna sådana har hittat dit, Volvo 142:or och dylikt.

Det är ju trots allt inte så länge sedan människorna i Hallsberg övergick från en hästkraft till modernare varianter med flera.

Här på denna bilden kan vi ju onekligen tala om att, som dom säger på anglais, walk down memory lane, denna vägen har vi ju alla vandrat, i regn och rusk höll jag på att säga, väderleken i Hallsberg är ju under all kritik, så den har jag förträngt…eller kanske rättare sagt försöker förtränga, tillsammans med alla andra hemska minnen från denna trevliga lilla stad.

Motsägelsefullt säger du? Ja visst, säger jag!

Hallsberg säger du? Motsägelsefullt, säger jag!

Så har vi då äntligen kommit fram till Hotell Stinsen (i verkligheten har det bara tagit sisådär 10 minuter att gå…sakta), det som slog mig vid en första anblick på Stinsens bleka baksida, är det inte något som saknas?

Jo, den skarpögde ser ju direkt vad jag menar, det hänger inte längre några Systembolagspåsar från fönsterna! Alla hel- och halvalkoholiserade lokföraraspiranter har för länge sedan åkt hem. Det är lågkonjuktur och finanskris, det statliga ägda järnvägsbolaget har slutat utbilda lokförare. De säger: Alla vill ta tåget! Jag säger: Ja, FRÅN Hallsberg!

Vissa kanske får för sig att jag är lite bitter. Då säger jag så här, kanske kan stämma, alternativt, nä,  jag tycker bara illa om Hallsberg!

I Hallsberg bor det, mot all förmodan, fortfarande ett antal människor, enligt Wikipedia, har staden 7122 invånare, på bilden intill är en utav dom, de flesta andra lyste med sin frånvaro, jag tror de var ute och åkte tåg – alla som bor i Hallsberg, sägs det, älskar tåg, med tåg!

Om ovanstående är sant eller inte ska jag låta vara osagt, alltså om det bor 7122 människor i Hallsberg, inte det sistnämnda, det tror jag helt och hållet på, det i sig baserar jag på den enkätundersökning jag gjorde under min rundvandring i staden.

Nä, okej, det är inte sant, jag gjorde ingen undersökning – men det ÄR så, jag VET saker!

Här har ni bevisen (bilden till vänster) till det jag nämnde tidigare, bilismen har nått Hallsberg, så också det färglada 80-talet som synes i bakgrunden!

Även ungdomarna i Hallsberg har tagit till sig den nya tekniken, se själva på bilden till höger.

Dock kan trafikfarliga situationer  som den på bilden uppstå när flera bilister är ute och rör på sig samtidigt i den lilla staden. Det kan ju så lätt hända en olycka med dessa fartvidunder.

Kling & Klang lyste också de med sin frånvaro. Rimligtvis borde de vara ute och dirigera trafiken, så att den flyter smidigt, men icke! De var säkert på McDonald’s i Örebro…för i Hallsberg finns det inte, så varför de gör reklam för det, är för mig ett mysterium!

Kanske lever Hallsberg på hoppet om att en dag, putta ner Malmö från tronen och bli tredje rikets största stad! Vad var det nu igen…jo just det, Hallsberg – Porten mot Europa!

Den som lever får se antar jag!

Vidare mot nya mål…

Till vänster har vi då, så klart, fashionabla Hotell Stinsen, denna gången visar det upp sig från sin bästa sida…men vänta, är det inte också något på denna bild som saknas?

Jo, men visst är det så, vår kära lärare i SÄO, hängandes ut från fönstret rökandes på sina Bellman, efter en hård (?) arbetsdag – bestående utav att lära en massa oduglingar “kör, vänta kör 40″ och annat grejs!

Småstadens livliga torghandel till höger…eller, nä…

Vi går vidare…till något betydligt mer intressant…stadens mest lönsamma och mest populära butik, Systembolaget, Glasbanken, Gröna Skylten eller vad man nu väljer att kalla det!

Numera består klientelet, förmodligen, enbart av gamla försöpna rallare, men en gång, för inte så länge sedan så torde de största kunderna ha varit lokföraraspiranterna som utbildade sig i Hallsberg, detta enligt personalen själva, eller så som de uttryckte det:

- Det märks när det har börjat ett ny kurs, då går alltid omsättningen upp!

Personligen så är detta inget jag känner till över huvud taget, utan jag har bara hört detta ryktesvägen, själv ägnade jag mina dagar och kvällar uteslutande åt studier, däremot fanns det vissa som ägnade merparten utav sin lediga tid i Stinsens källare.

Kommersen på stadens torg verkar i det närmaste obefintlig, är detta månne beroende på den rådande finanskrisen och lågkonjukturen som jag talade om tidigare?

Två gäster cyklar FRÅN Stinsen, krögaren försökte in i det sista övertala dem att komma in och äta lite ugnsbakad kassler med ananas! Om ni dessutom tittar noga på bilden ser det till och med ut som det lilla barnet hånar krögarens tafatta försök!

Här har vi då kommit till Hallsbergs, förmodligen, minst populära butik, då den uppenbarligen har upphört.

Butiken sägs ha slagit igen efter upprepade attentat av Antifascistisk Aktion, Greenpeace, Bandidos, Miljöpartiet, Swedbank och eventuellt också andra fientligt inställda organisationer.

Ovanstående organisationer ansåg tydligen att det var dags ta död på pälsmodet en gång för alla, enligt rykten som gick på Hallsbergs gator och torg(et).

Kling & Klang uppges inte ha några som helst spår utav attentatsmännen- och kvinnorna!

Inte långt ifrån ovannämnda butik ligger dessa två fastigheter, jag sprang av en ren händelse på en mäklare som hävdade att båda två, var för sig, var ett kap, eller så som han uttryckte det:

- Lätt renoveringsobjekt för den händige!

Jo, tjena tänkte jag för mig själv, samtidigt som jag noterade att den beryktade klottraren/graffittiartisten SHC nu också hade märkt Hallsberg för livet!

Efter som det vid det här laget började bli dags för mig att återgå till mitt arbete, vände jag kos(s)an mot stationen…

Norr? Nä, västerut tänkte jag för mig själv…och vandrade så sakteliga mot stationshuset.

Sanningen var ju dock att jag skulle ju inte riktigt västerut, snarare mot nordväst eller något åt det hållet, jag skulle ju köra till Karlstad, detta härliga ställe (jämfört mot Hallsberg).

På bilden kan ni se ytterligare ett par av stadens motoriserade vagnar – inga hästar framför!

Utanför stationshuset uppmärksammade jag…ja, jag vet faktiskt inte vad, jag var tvungen att dokumentera det hela.

Hallsbergs motsvarighet till Borås (tycker jag inte heller om) Pinocchio –  en försupen rallare?

Orkade inte bemöda mig, men som synes på bilden sitter där en lite mässingsskylt, så intresserad att jag läste den var och är jag icke!

Något för den vetgirige att ta reda på vid eventuellt weekendbesök i Hallsberg!

På väg mot mitt tåg så går jag även förbi stadens vattenhål, dit försupna rallare går när Systembolaget stänger för dagen…

Det sägs att de även serverar mat av högst tvivelaktig kvalité, var på, åtminstone jag personligen, avstår från att gå dit.

Till höger kan ni se Hallsbergs telefon, förmodligen levererad av Telefonaktiebolaget L M Ericsson förmodligen på uppdrag av det statliga Televerket, som nu  också försett denna stad med telefon!

Vissa bostäder i Hallsberg har numera rinnande vatten inomhus, dock bara kallt, toalett finns vanligtvis på gården och inom några år så lär det finnas även elektrisk ström i åtminstone kommunhuset.

Vi börjar så smått närma oss slutet på vår eller, jag kanske ska säga min rundvandring i Hallsberg, detta järnvägens Mekka. Det börjar kort och gott bli dags för mig att runda av och lämna Hallsberg…till sitt öde, för denna gången!

En sista blick på stationshuset, med dess bevingade hjul på toppen, innan det är dags att säga farväl!

Tack Hallsberg, tack för allt…och tack för inget!

Det ska nu bli “ganska” så skönt att åka härifrån, men tågen tycks inte stanna i Hallsberg? Helvete också…strandsatt i Hallsberg, ännu var det visst en halvtimme kvar tills det var dags att åka.

I ren och skär ilska över att tiden tycks stå stilla (!) i Hallsberg, går jag till våra lokaler och dricker ett antal koppar vidrigt automatkaffe och bläddrar lite i en tidning som har ett par dagar på nacken.

Gamla nyheter, nya nyheter, för Hallsberg har det ingen betydelse, här händer ändå inget, allt är dött…dött…dött…som en klubbad säl! Ja så har vi då nått slutet på denna resa – en resa mellan (mar)dröm och verklighet, för att citera Cirkus Wictoria!