24 Hour Bullshit

Som rubriken lyder – det blir inte alltid som man har tänkt sig!

Ibland är detta på gott och ont…givetvis, för min egen del är det mest på gott för stunden och i ärlighetens namn så kan jag faktiskt inte komma på något som är speciellt dåligt just nu!

Kanske är jag lyckligt lottad? Jag har inte miljoner på banken, jag måste fortfarande jobba, jag har en skruttig bil, jag har ingen platt tv – men vad gör det?
Istället har jag ett fåtal goda vänner, en familj, mina två katter, musiken och inte minst någon, som i princip dök upp som en blixt från en klar himmel, någon som får mitt hjärta utav “sten” att slå på nytt – inte bara ett slag eller två slag, utan snarare dubbelslag, vilket i sig, aldrig hänt förut!

Det hela är egentligen lite för bra för att vara sant, och i regel när något är för bra för att vara sant, så är det just vad inte brukar vara, men i detta fallet väljer jag att tro att det är sant, jag tror och jag hoppas, något så innerligt!
För vad den här personen får mig att känna, något liknande har jag aldrig någonsin varit med om förut – jag trodde inte det var möjligt – förutom i en sliskig Hollywoodkomedi med Meg Ryan och Tom Hanks.

Jag kanske har fel, som vanligt, men det måste vara något speciellt – i vanliga fall tror jag inte på ödet, men om jag ska börja tro på ödet så är det nog fan hög tid nu!

Jag menar…det kan inte vara meningen att man ska känna så här om det inte finns en väldigt speciell anledning – det måste ju, rimligtvis vara på riktigt och inte bara på riktigt utan även något som är tänkt att bestå – om det inte är så, då sitter det någon gud i någon himmel och garvar arslet av sig och har så gjort sedan den 1:e januari – kan man verkligen vara så grym?
Jag tror inte det och jag hoppas inte det…jag hoppas på så mycket annat…någon gång måste det vara sant och inte bara för bra för att vara sant – inte sant?

För all del, jag har trivts (nåja, en sanning med viss modifikation) bra som singel – men det är fan inte så det är tänkt att man ska leva, allting blir ju så mycket bättre när man har någon att dela saker och ting med, eller som man (eller är det bara jag?) brukar säga – delad glädje är dubbel glädje!

Vem vet, kanske får jag göra avbön för det jag uttrycker här och nu – so be it!

Det här är nog det närmsta ett “officiellt tillkännagivande” jag kommer att göra – ja, jag har gått och blivit kär, förälskad, kalla det vad man vill!

Josefin är bara hennes namn – men hon är så mycket mer än så…jag kan inte riktigt beskriva med ord!

Hade jag haft facit i hand så önskar jag att jag kunde säga att det är Josefin som jag ska tillbringa livet med, för det är så det känns som att jag skulle kunna göra, men nu har jag inte något facit – det blir inte alltid som man tänkt sig – så tiden får helt enkelt utvisa…

Mitt hjärta slår några extra slag, extra hårt när jag tänker på henne, när jag ser henne, när jag är hos henne…

Fuck också, det är inte utan att man blir rädd – det blir ju inte alltid som man tänkt sig!

Aja, nu sopade jag lätt som en plätt bort min bittra image, fan också, vad ska mina nära och kära nu tro om mig? Helt ärligt, det ger jag blanka fan i…för dom känner mig