24 Hour Bullshit

Gårdagen började ju väldigt bra…vaknade (någon gång), gick upp kokade lite vatten till kaffet, för jag lyckades ju med konststycket att dra kaffekannan till bryggaren i golvet en dag i förra veckan precis när jag skulle sticka till jobbet – starkt jobbat, så nu är det snabbkaffe som gäller tills jag har råd att köpa en ny och förhoppningsvis bra kaffebryggare.

Hur som helst, går tillbaks till sovrummet, där jag tyvärr har min dator, men bor man bara i en tvåa så gör man. Trycker på strömbrytaren, den blå lysdioden på chassiet börjar lysa…that’s it! Hmm…vad i helvete nu då?

Nog för att den har betett sig lite märkligt den senaste veckan, men inte så här illa att ingenting händer, inga fläktar går igång ingenting, bara den blå lilla dioden som lyser. Trycker på strömbrytaren för att stänga av, datorn eller kanske snarare lysdioden stängs av eller slocknar, vilket man vill.

Testar att starta igen var på en gul låga uppstår tillsammans med en liten smäll därefter liten små rökpuffar…jag tror bestämt det bor små indianer i nätaggregatet som signalerade att de tog kollektivt självmord.

Det här var ju trist, två datorer som dör för mig inom loppet av en vecka, först Lappy, en Compaq Evo N610c, en gammal men väl fungerande dator, som tjänat mig väl under årens lopp och nu den stationära då, som i och för sig också har ganska många år på nacken.

Tack och lov så köpte jag mig, tidigare i veckan en ny laptop, som jag har döpt till Eppy, en Asus Eee PC 1000H GO, en smidig liten maskin, perfekt att ha med när man jobbar, har överliggning eller är ute och reser i största allmänhet.

• 10″ skärm
• 160 GB hårddisk
• 2 GB RAM-minne
• Trådlöst nätverk i tre smaker, 802.11b, 802.11g, 802.11n
• Inbyggt 3G-modem, så slipper man den extra dongeln att släpa på
• Batteritid uppges vara 4-6 timmar
• Väger in på 1,45 kg

Alldeles perfekt! Nackdelen är väl, för att vara en netbook, så sprang priset iväg lite…står mig i närmare 6000, men det var det värt.

I övrigt bjöd gårdagen inte på speciellt mycket spännande, var i Hallsberg (igen) dock bara en timme denna gången, både resan upp och ner gick utan några som helst överraskningar, tack och lov.

Var hemma runt halv nio på kvällen, J kom över en sväng, vi tog en kvällsmacka också kollade vi på ett totalt värdelöst program på TV4, därefter Dokument Utifrån om hur Kina kom att bli en ekonomisk supermakt, där någonstans mitt i programmet slocknade jag på soffan, och jag tror även att J satt och halvsov i fåtöljen till och från.

Förmodligen kan man spendera en fredagkväll på roligare sätt, och tanken från början var egentligen att Herr B. skulle kommit och hälsat på, men på grund av allt strul han hade på jobbet så sköt vi upp det.

Strax innan Dokument Utifrån slutade gick J hem, medans jag låg halvdöd kvar i soffan, men efter ett tag kvicknade jag till och passade på att lägga mig i sängen istället, för att inte, som så många gånger förr, vakna i soffan mitt i natten, stel som en jävla pinne.

På tv visade de Ghostbusters, den får väl nästan anses som en klassiker vid det här laget, låg och slötittade lite på den samtidigt som jag sms:ade med M, när filmen var slut var jag duktigt trött (igen), och beslutade mig för att det var dags att sova…men det gick så klart inte!

Tog fram lille Eppy och låg i sängen och slösurfade en timme eller så tills jag blev trött…stängde av och slutligen somnade…förövrigt skulle jag vilja ha en sådan bil som Ghostbusters har!

Jaja, det här var ju jävligt underhållande…

Jag har nog fan sämst bild på min tv utav alla, jag borde onekligen ta mig i kragen och köpa en ny antennsladd. Tittade på Robinson, om än något motvilligt, efter som det lite är emot mina “principer” att titta på sådana “skitprogram”, men vad ska man göra när man har sett alla andra avsnitt, man blir ju trots allt lite nyfiken vad som skall hända, hur som helst – Tv4 är nog den kanalen som jag har absolut sämst bild på, varför måste Robinson gå just på den kanalen, dom kan väl för fan visa lite hänsyn?

Sedan kan man ju inte låta bli att undra varför det är bättre bild på vissa andra kanaler, Comhem, Tv4 och min dåliga antennsladd är säkert i maskopi på något sätt.

För övrigt så har dagen varit ganska så hyfsad, åkte ju som sagt en sväng till Karlstad, där var det såklart soligt, men idag luktade det inte kaffe till skillnad från sist jag var där, tacka fan för det!

Ägnade min lediga tid i Karlstad till att promenera runt lite och bekanta mig med staden, blev lite fönstershopping, så här en vecka innan lön är det ju som vanligt ganska tomt på kontot. Det blev också en snabbvisit på biblioteket, mest för att jag råkade gå förbi, därefter blev det ett besök på Hemköp, där inhandlades en ciabatta med rostbiff och potatissallad – efter min stabila frukost beståendes utav några koppar kaffe, ett äpple och några skorpor så kändes det onekligen välbehövligt, men självklart var den ju inte speciellt god.

Resan till Göteborg gick bra, inga konstigheter alls, det rullade på som det skulle, den gamla RC6:an uppförde sig väl.

Framme på Göteborgs centralstation så trycker jag ihop skiten och gör mig klar för att gå hem, då kommer lämligt nog en tjej från växlingen och tar över – perfekt! Vi står och pratar en liten stund, har inte sett till henne på ett tag, innan sprang vi på varandra nästan hela tiden, därefter beger jag mig hemåt till min förbannat dåliga tv.

Nu då…ja, fan, här sitter man, Robinson slutade för en dryg timme sedan, har sedan dess hunnit med att röka en cigarett och titta på ett avsnitt av Grand Designs – man skulle onekligen ha ett hus – tänk vilka möjligheter!

Detta är då berättelsen om den dagen jag fick  reda på att jag var en skäggapa. Det var en solig dag i början på april (läs: igår 4/4), jag tjänstgjorde. Dagen till ära stod en tur till Karlstad på schemat, staden där solen skiner och det luktar Löfbergs Lila, ja det luktar inte kaffe, då skulle det lukta Zoégas.

Jag hade förvisso hoppats på att solen inte skulle skina, då hade jag fått anledning att gnälla lite över det också, sen kunde man ju alltid ringt och frågat Bengt Alsterlind och frågat vad fan dom sysslade med, men denna dag så stod uppenbarligen turen och solen på Karlstad och Bengt Alsterlinds sida – vi får säkert skäl att återkomma till det en annan gång och då jävlar ska det gnällas.

Hur som haver, väl framme med mitt lilla tåg i Karlstad så tar jag och släpper av alla “små, snälla, söta” passagerare, sedan tar jag och kopplar loss mitt lilla lok, som ni ser här på bilden intill, går runt med loket och kopplar på mina vagnar igen och gör klart för avgång, som skall ske ett par timmar senare.

Jag beger mitt ut i den soliga staden i jakt på Bengt Alsterlind och om jag mot förmodan inte skulle finna denna karaktär kan jag ju alltid ta mig något att äta, det är ju ungefär lunchtid. Till min stora besvikelse så syns inte Bengt till, däremot är det en helvetes massa folk ute i staden denna dag. Promenerar planlöst och mållöst omkring, människorna omkring mig pratar konstigt och ser konstiga ut. Efter att ha promenerat längs paradstråket viker jag av till vänster och kommer till något torg, där jag föreställer mig att de giljotinerade brottslingar på den tiden det begav sig.

Föga inspirerad av vad Karlstad har att erbjuda i matväg beger jag mig istället in i träsket av butiker i någon form av galleria, där är det lika mycket folk som ute i staden. Helt plötsligt finner jag mig själv inne på Kjell & Company, förresten – vem fan är Kjell? Jag föredrar Bengt!

Kjell Kriminell har såklart inte det jag efterfrågar, det har uppenbarligen varit en strykande åtgång på dessa 16 GB USB-minnen, bara till att traska vidare. Går in en sväng på Teknikmagasinet och tittar på lustiga prylar som visar sig vara obefintliga, fanns inget som fångade mitt intresse där inte, vidare till gubbdagiset nummer ett – Clas i sjön.

Clas verkar inte vara på plats denna dag, jag såg inte till honom i alla fall, det kan ju dock hända att han satt på sitt kontor eller något. Vandrade omkring och tittade på allt mellan papiljotter och pennor, men fann inget av direkt intresse.

Efter en stund fann jag dock en köksvåg. Jag är väl egentligen inte i ett skriande behov utav en köksvåg, men ett par gånger det senaste halvåret så har jag stått här hemma och kockat i köket och förbannat mig själv för att jag inte haft någon och förhållandet mellan pris och prestanda var lockande, 249 bananer för en digital våg med tillhörande rostfria bunke, samt att den kan väga upp till 5 kilo.

Det gör den perfekt till att väga upp bakpulver och stoppa i små genomskinliga plastpåsar, det kan jag sedan sälja till intet ont anande snorungar – om jag nu hade varit så kreativ, annars kan man ju använda den till att väga typ…tja, allt som inte väger mer än 5 kilo – en banan, ett knäckebröd eller en katt kanske?

Glömde förresten nämna att den kan visa temperatur också, inte illa för en våg, bra jobbat Clas, underbar produkt du har funnit – nu jävlar ska det vägas saker och ting må du tro, men batterierna du lurade på mig till min laserpekare var ju av fel sort. Nästa gång går jag till Jula istället, de har säkert batterier som fungerar i min laserpekare!

Förhållandevis nöjd med mitt inköp lämnar jag detta, Satans avkomma i form av en galleria, för att bege mig mot ett café som jag såg tidigare på min promenad, ett stenkast från stationen dessutom, på vägen ditt går jag inom tobaksaffären och köper mig dagens GT, ett nummer av Linux Journal, en Coca-Cola Light samt en trisslott (som jag vid denna tidpunkt då detta skrivs, ännu inte blivit skrapad – jag kanske är rik).

Självklart står det en gubbe framför mig i kön när jag ska betala, och ojar sig över att det kostar 12 kronor mer än vanligt, mitt tålamod håller på att tryta, hinner tänka en hel del, bland annat “men betala då för i helvete snåla helvetes jävla gubbe, vi är faktiskt fler som står i kö och har annat att göra än att stå bakom dig hela jävla dan“, långt om länge så betalar den snåla mannen för Lotto, Stryktipset, Keno, Bingolotto, Triss, Vikinglotto, Harryboy, fan och hans moster vet vad, därefter var det undertecknads tur. Äntligen, tänkte jag, ungefär som Gert Fylking!

Nybetalad och utsugen knallar jag över till caféet, beställer in en räksallad och en Loka Citron (varför hade dom inte Ramlösa) – 99 bananer kostade det – utsugen och utsvulten, så blir man utsugen igen – jävla skit-Karlstad, är det så här dom behandlar turister? Suger ut dom på varendaste krona, dessutom för en sallad som inte ens var speciellt god. Utöver det erbjuder mig flicksnärtan bakom disken en kopp kaffe – och vilket jävla kaffe sen kan man ju räkna ut även om man är förståndshandikappad.

“Du, du kan ta och köra upp ditt kaffe i Bengts arsle”, tänker jag, men för att inte göra mig själv till mer åtlöje än vanligt så håller jag tyst.

Omätt och obelåten, traskar jag mot mitt tåg, tiden för avgång närmar sig, kliver upp i mitt lilla lok och sätter mig och bläddrar i tidningen som nyss inhandlats sörplande på min dricka. Mitt i denna stund då jag sitter och njuter av min dryck och tidning, samtidigt som solen värmer mina fötter som sticker ut genom hyttfönstret dyker min ombordare upp – dags att bromsprova, kort därefter så rullar vi från helvetets filial på jorden på väg mot andra små hålor där tåget egentligen inte borde stanna.

Det rullar på som det ska, vi stannar i Kil, Grums (vad är det för jävla namn?), Säffle, alla stopp utan några som helst problem, sen kommer vi till “fucking Åmål“, såklart – var annars?
Står där och väntar och väntar på att få avgång, inget händer – vad i helvete är det nu då? Då ringer telefonen, ombordaren har problem med några som inte vill betala och inte vill gå av. Jag frågar om hon vill att jag ska komma ner, hon säger först nej, men ändrar sig kort därefter.

Slänger på mig jackan och klättrar ner från loket och vandrar bakåt mot vagnen där “de ovilliga” sitter, föga förvånad så finner jag att det är en man ca 30-35 år, något överförfriskad och hans, vad jag utgår ifrån, flickvän som är lika rund som Globen, både till utseende, ord och under fötterna.

Dessutom så har hon den här typiska, som min vän uttryckte det när jag försökte förklara, “marknadströjan”, ja något åt det hållet, ni fattar säkert vilken typ utav människor detta handlar om – antagligen människor från Grums eller någon annan håla som alla vi andra försöker glömma.

“Jo men att så många judar skulle dött under 2:a världskriget är faktiskt överdrivet“…skulle en person som denna med lätthet kunna hävda.

Dom tjafsar och håller på och är allmänt dryga – var på helt plötsligt den mannen i paret utbrister “jävla skäggapa” och därtill vill han börja slåss så smått men Globen, hans flickvän, lugnar honom. Så nu är jag en skäggapa…må väl vara så kanske, men de fick inte åka med till Göteborg efter många om och men…där kan ju han (och Globen) stå i fucking Åmål och klia sig i sitt nästintill obefintliga skägg på hakan och undra vad som är bäst att vara skäggapa och köra tåget eller att inte vara en skäggapa (och ha Globen som flickvän) och försöka åka med tåget utan att betala.

Ja fy fan, idag har jag inte gjort mycket, började dagen med att stiga upp ur sängen 04:45 på Plaza i Örebro, gick ner och tog det obligatoriska morgonblosset för att därefter sno åt mig dagens Metro och Dagens Industri, därefter gick jag och fixade mig lite frukost, tre bullar och en macka, ett glas äppeljuice och en halv kopp kaffe – en bulle slank dock ner i väskan som färdkost.

Efter ovanstående var det dags att traska ut till sitt “kära” tågsätt, som dagen till ära skulle bestå utav en RC3:a och sex tillhörande vagnar, men…som vanligt visade det sig att uppgifterna inte stämde, där stod en RC6:a istället.

Efter som det är så jävla gott om tid på den turen så klargjorde jag mitt lok och sedan passade jag på att bromsprova, på så sätt fick man ju sig en morgonpromenad på en kilometer eller nåt (som om det skulle vara bra eller nåt). Vid det här laget när jag är klar är klockan cirka 05:40 och jag har säkert hunnit röka fem cigaretter sedan jag vaknade. Starkt jobbat men jag kan bli bättre!

Resan ner mot Göteborg bjuder inte på några överraskningar what so ever, väl framme i Göteborg plockar jag ihop mina grejer och gör mig redo att bege mig hemåt när någon som ser ut som Per Oscarsson knackar på hyttdörren och tackar för en trevlig resa.

Jag antar att det var dagens höjdpunkt, jag blir dock något förvånad när mannen i dörren står där med hatten i hand och tackar och bockar, för att uttrycka mig milt. Något upplyft av herr Oscarssons gest, kliver jag ner från hytten och ger mig ut i trängseln av folk som klivit av mitt tåg.

Väl av på perrongen så tänder jag såklart en cigarett, folk skulle nog påstå att jag är beroende, jag hävdar bestämt motsatsen, jag kan sluta när jag vill, går i riktning mot Nordstan för att bege mig hemåt. Pissväder, dimma, kallt och jävligt – vad är det här för skit? Jaja, inte fan blir det någon promenad idag inte…den saken är ju säker, tänker jag för mig själv.

11 minuter tills 6:an dyker upp, 5 minuter tills 17-bussen dyker upp – står förstrött och tittar mig om kring på allt patrask som är på väg till sina jobb och skolor och känner mig trots skitvädret ganska nöjd.

När jag kommer hem ska jag dricka en helvetes massa kaffe, hinner jag tänka innan bussen dyker upp, med bitter uppsyn kliver jag på busshelvetet som skall ta mig en hållplats i rätt riktning för att där byta till spårvagn.

Det finns nog fan inget värre än att åka kollektivt, bara massa idioter, gnälliga pensionärer, snoriga små barn, också jag, vilket av det jag räknade upp som är värst, det får var och en avgöra. Men nåt positivt med att åka kollektivt måste det ju finnas kan man tänka sig och visst finns det de, men inte fan är det allt tjafs om miljö och annan skit Västtrafik tar upp i Pling, till exempel: varför heter spårvagnen Pompelina – vem fan bryr sig?

Det positiva med att åka kollektivt är att det allt som oftast finns något vacker att vila ögonen på – men å anda sidan vad fan hjälper det?

Inte för att det kanske ska hjälpa något speciellt, det som är lite kul med det hela är att en person som fångar ens intresse på ett eller annat sätt, får mig alltid att fundera vart personen är på väg, i vilket ärende, vad denne åt till frukost osv osv osv – egentligen tämligen ointressant, men det får en annars avskyvärd kollektivtrafikresa att bli en smula mer intressant och inte minst får det tiden att gå aningen fortare.

Väl hemma så blir det kaffe och dagens sittning vid datorn för att läsa senaste nyheterna och annat tjafs, inte mycket av intresse, en jävla massa tjafs om IPRED hit och dit. Klockan går…

Slänger mig istället på sängen och ägnar merparten av dagen åt att titta på tv, det blir avsnitt av American Dad, Lost, Family Guy, Wipeout, Sanningens Ögonblick, Lyxfällan, Ballar av Stål samt Parlamentet, mycket skit hinner man med, ungefär halvvägs igenom allt så sov jag en stund.

Mitt uppe i Wipeout är det dags för middag, det blir en Tuborg Grön tillsammans med en Findus fiskgratäng (nej, inte tvärtom).

Ungefär så har min dag sett ut denna fredag – vilket jävla sätt att spendera en fredag!?

Nä fan, nu ska jag gå och ta mig en cigarett…